allehanda, E-tidning, 29.11.2012
EYAL SHARON KRAFFT, TT Spektra

För 15 år sedan fick sångerskan Suzzie Tapper diagnosen parkinson. Livet för småbarnsmamman blev mörkt. Sedan inträffade ett mirakel och hon orkade delta i Melodifestivalen. Nu är det dags för nästa under.

Minns ni Suzzie Tapper som med sin mörka, skrovliga röst rörde folk till tårar med låten Visst finns mirakel i Melodifestivalen 2008? Då var hon 51 år och hon hade levt med parkinson i tio år.

Livet innan sjukdomen känns som en enda lång parentes när hon berättar om det i köket med fönster mot stans takåsar. Uppväxten i Sundbyberg norr om Stockholm, gitarrkursen för fem kronor vid fyllda åtta, intresset för sången som blommade under tonåren, ett tiotal utgivna skivor, åren som låtskrivare och sångerska i Suzzies Orkester.

– Jag var inte så nöjd med livet. Kärlekslivet var för djävligt och jag hade inga barn.

För 15 år sedan blev hon gravid samtidigt som hon knappt kunde ta sig upp ur sängen, eftersom kroppen värkte. MS, tänkte hon, och bävade.

Det tog ännu tre, fyra år, då hon födde två barn, innan hon fick diagnosen parkinson.

– Den dagen slocknade solen för mig, jag trodde inte att jag någonsin skulle le igen. Jag var 40, alldeles för ung för att få parkinson, tyckte jag. Mina barn var 3 och 1,5 år gamla. Jag var rädd för att bli så sjuk att jag inte kunde ta hand om dem.

Med tiden blev det bara sämre. Sjukdomen pendlade mellan två ytterligheter. Stel och föga rörlig eller överrörlig utan möjlighet att sitta still eller ligga.

– Jag var en vandrande cirkus. Folk skakade på huvudet och dömde ut mig som pundare. Inte nog med att jag var sjuk, jag behövde skämmas för det. Därför är det viktigt att vara öppen. När folk inte förstår blir de rädda.

Det var ofta barnen hon tänkte på när hon vaknade med ångestattacker mitt i natten. Likväl gick livet vidare, tack vare barnen. Vad hade jag för alternativ, frågar hon retoriskt, skulle jag lägga mig på golvet och dö? År 2008 inträffade miraklet. Hon träffade sitt livs kärlek, sambon Johan Zackrisson, på ett födelsedagskalas. Det var han som gav henne råg i ryggen att ställa upp i Melodifestivalen och göra solodebut med sin självutlämnande låt.

– Det var roligt att beröra så många människor. Många berättade att de grät till låten.

Men mirakeltiden är inte förbi. Sedan hon för knappt två år började använda en pump som tillför dopamin, har de extrema tillstånden stabiliserats och hon behöver ingen hemtjänst längre.

– Nu längtar jag efter att åka på turné igen, säger Suzzie Tapper.

Länk till artikeln